Spår.

Varit och spårat i Bro - rapport kommer strax! Blev sugen på att lägga fler spår då första spåret imorse gick bra och så ville jag ha mina fina marker såklart. Så vi puttrade iväg till Bro och det tar faktiskt kortare tid än att åka till Barkarby flygfält och lika lång tid att åka till JBK. Inte riktigt den uppfattningen man kanske får när man vet vart Bro ligger i förhållande till där vi bor. Det var ett litet annorlunda spåräventyr vi hade idag jag och Noza. När vi parkerat såg vi en hund och förare som tränade långt borta på fälten. Som tur är har man ju en kikare (det man såg var ngt långt och sedan ngt som rörde sig fort så jag gissade på förstnämnda ) och med våran toppenkikare så kunde jag se att det var Billys morfar och hans hund Kotte som tränade. Men det var nog ett par kilometer längre bort. Annars var det tyst om i graven bara snön som susade kring öronen och vinden som lät. Jag hade stegräknaren på mig och hade redan innan bestämt att jag skulle lägga ett spår på 500 meter med tre vinklar, ingen näring och våran vita vante som slut. Direkt efter jag knatat ut det spåret gick jag längs med vägen en bit och sedan över på fältet på andra sidan vägen och lade ett rakt långt spår på 200 meter med en träapport i slutet. Jag ville bara testa och se vad som skulle hända. Vi har inte börjat med någon som helst apport/er i spåret än. Under liggtiden hade jag med mig min bärbara dator och skrev klart det sista på min inlämningsuppgift för skolan och det tog ca 50 minuter – ungefär som ett AKL spår mao. Mysigt att sitta inne i bilen då snön och blåste tilltog och det blev en vit dimma över fälten. Men under denna tid hann det vita försvinna och sedan blev det fint väder igen – dock ingen sol. När jag sedan skulle släppa på Noza på spåret så kom det två bilar med svenska flaggan på. De frågade om jag skulle spåra. Tänkte att de kanske skulle fråga om tillstånd eller så men det var ingen fara – de tittade lite på när jag släppte på Noza och när vi spårade iväg. Tur att jag inte hade näring i spåret för jag tror de kom från Livgardets hundtjänstenhet eftersom de var så intresserade. Tjänstehundsförare är väl inte så mkt för godis i spåret kan jag tänka mig ^^ Noza spårade iaf kanonbra hela spåret – nu känns det som hon har ett färdigt AKL spår där målbilden stämmer överrens med hur jag tänkt mig. Vinklar tog hon jättefint, bra tempo i spåret - inga tempohöjningar direkt efter vinkel – det flöt som en dans och slutföremålet massakrerade hon glatt. Vi slapp skämmas för gubbarna också ;-) Första gången hon går ett sådan här spår och jag tycker det känns bra att vi skyndat långsamt med spåret. Andra spåret var ett rakt långt med en apport. Blev ett upptag som hon jobbade bra – framspår och sedan blev det lite fort iväg ett tag. Den blöta linan gled i händerna på mig och plötsligt hade jag den nästan vid slutet. Den var hal som en ål! Tänkte direkt att skitsamma - håller mig här bakom och ser vad som händer går hon över spelar det ingen roll men jag kommer inte hinna berömma på mitt avstånd eftersom jag inte kommer se om hon nosduttar den och jag vill ju förstärka det rätta. Det var den enda markeringen jag räknade med om hon övht skulle markera den. Men Noza överraskar en förvånad matte och plockar upp apporten och vända och springa mot mig. Jag min nöt är lite sen – är tvungen att kolla dubbelt och hinner iaf se innan hon är framme hos mig att hon har apporten i munnen och kan då berömma såååååå mkt. Blev kalasberöm högt och ljudlig – ner i leran och busa runt som aldrig förr. Sååååå kul!!!! En lycklig Noza och en ännu lyckligare matte kunde puttra hem sedan :